Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. Indiska upproret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1845. Havelock var en allvarlig karakter, till sin religiösa
bekännelse baptist och starkt genomträngd af öfvertygelsen,
att den religiösa andan borde genomgå och lifva alla så
väl det militära som det borgerliga lifvets pligter. Genom
sitt allvar och sitt exempel lyckades han hos sina
officerare och soldater väcka samma anda som den, hvilken
lifvade honom sjelf, och »Havelocks helgon» voro under
detta namn väl kända öfver hela Indien. »Havelocks
helgon» visade, när helst tillfälle gafs, att de kunde slåss med
samma dödsföraktande tapperhet som de sorglösaste
syndare, och deras befälhafvare fann, då han gick pligtens
raka stig fram, i sin väg denna ära och ryktbarhet, för
hvars sökande han ej skulle aflägsnat sig en tum derifrån.
Midt under alla vexlingarna af hopp och fruktan, af raseri
och panik under denna upprörda tid kunde engelska folket
känna stolthet öfver Havelocks bana och sorg öfver hans
förtidiga död. Förtidiga? Hvad är då, när vi tänka rätt på
saken, förtidigt? Eller när har det upphört att anses för
kronan på en stor bana, att hjelten dör i segerns ögonblick?
Sir Colin Campbell lemnade sir James Outram befälet
i Alumbagh och skyndade sjelf till Cawnpore. En stor
fiendtlig styrka, bestående hufvudsakligen af herskaren i
Gwalior Scindias upproriska armé, hade ryckt mot denna
stad. General Windham, som förde befälet der, hade tågat
den till mötes för att anfalla den, men ej utan allvarsamma
förluster tvungits att draga sig tillbaka till sina förskansningar
i Cawnpore, medan fienden besatte sjelfva staden.
Sir Colin anföll rebellerna på en punkt, sir Hope Grant
på en annan, och Cawnpore återtogs. Sir Colin riktade
derefter sina bemödanden på Lucknows återeröfring, men
det var först den 19 mars 1858 som Lucknow helt och
hållet föll i engelsmännens händer. Våra operationer hade
nästan uteslutande varit artilleristrider och utförts med
lika mycken klokhet som djerfhet. Våra förluster hade
derför varit obetydliga, medan fienden lidit ofantligt.
Bland våra sårade var den tappre chefen för matrosbrigaden,
sir William Peel, en son till den store statsmannen.
Sir William dog kort derefter i Cawnpore af kopporna, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
