Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Sammansvärjningsbillen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen ej rätt att skada oss och derefter söka undandraga
er ansvar genom att säga, att edra lagar tillåta er att
skada oss.»
Men de omständigheter, under hvilka Frankrike framstälde
denna fordran, hade försatt England i en stämning,
som var den ofördelaktigast möjliga för en sådan fordrans
beviljande. Olycksbådande interpellationer stäldes till
regeringen i båda parlamentshusen. I underhuset frågade
Roebuck, om några meddelanden vexlats mellan Englands och
Frankrikes regeringar rörande Främlingsakten eller någon
del af vår brottmålslag. Lord Palmerston omnämde då
grefve Walewskis not och lofvade framlägga den för
parlamentet. Han tillade några ord om adresserna från
de franska regementena och yttrade, att man ej borde räkna
så noga med en upphetsning i sinnena, som föranledts af
ett attentat mot kejsarens lif. Man gjorde honom en
ytterligare betecknande fråga: hade regeringen skickat något
svar på grefve Walewskis not? Nej, var svaret; hennes
majestäts regering hade ej besvarat den, ej ännu.
Två eller tre dagar derefter begärde lord Palmerston
tillstånd att få framlägga en bill mot sammansvärjningar
till mord, »the Conspiracy to Murder Bill». Billens
hufvudsyfte var att göra mordsammansvärjning till ett urbota
brott (felony) i stället för en vanlig förbrytelse
(misdemeanour), som den hittills varit i England, samt derför stadga
straffarbete från fem år till lifstid. Palmerston gjorde ett
svagt försök att bevisa, att hans bill endast afsåg att fylla
en lucka i vår brottmålslagstiftning och ej hade något
samband med händelserna i Frankrike. Han visade, att
lagen mot sammansvärjningar till mord vore i England
mycket mild, men deremot på Irland mycket sträng. Hvad
som nu föreslogs vore endast att göra lagen lika i båda
landen; det var allt. Förklaringen öfvertygade naturligtvis
ingen. Och billen sjelf var lika värdelös som förklaringen.
En sådan lag skulle ej gjort det ringaste gagn mot de
förbrytelser den i främsta rummet afsåg. Lord Palmerston
sjelf trodde helt säkert ej det minsta på verksamheten af
den lag han uppmanade parlamentet att antaga. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
