Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Sammansvärjningsbillen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsvärjelseeden, emedan den innehöll orden »på en kristens
sanna tro.»
Debatten öfver Grants motion blef särskildt märkvärdig
derigenom, att Macaulay vid detta tillfälle höll sitt
första tal i underhuset. Förslaget om judarnes upptagande
i parlamentet understöddes af lord John Russell, O’Connor,
Brougham och Mackintosh. Första läsningen — ty billen
bekämpades redan i detta sitt första stadium — beviljades
med en majoritet af aderton röster, men i den andra
förkastades billen med en majoritet af sextiotre: 165 röstade
för och 228 emot den. 1833 väckte Grant sin motion på
nytt och lyckades denna gång få den antagen af
underhuset, men lorderna förkastade den med en majoritet af
femtio. Året derpå upprepades samma historia: underhuset
antog, men lorderna förkastade billen. Under tiden hade
judarne småningom befriats från andra inskränkningar. En
punkt i lord Denmans akt om förändring i lagarna för
bevisning tilläto alla att aflägga ed inför domstolarna i den
form hvar och en ansåg för sig mest bindande. Lord
Lyndhurst lyckades genomdrifva en bill om rätt för judarne
att bekläda kommunala embeten. Och som vi sett, hade
de redan i början af Victorias regering fått tillträde till
sheriff- och fredsdomarbefattningarna. 1848 började striden
på nytt om deras inträde i parlamentet, men lorderna
fortsatte ännu hårdnackadt sitt motstånd och ville ej antaga
billen. Emellertid började inflytelserika judar låta
uppställa sig som kandidater till platser i parlamentet. Mr
Salomons uppträdde gång på gång som kandidat för Shoreham
och Maidstone, men utan framgång. 1847 valdes
baron Lionel Rothschild till ledamot för Londons city.
Han nedlade sitt mandat, när lorderna förkastade
judebillen, uppträdde ånyo som kandidat och blef ånyo vald.
Det var dock först 1850 som stridsplatsen förlades till
underhusets egen sal. Vid början af detta års session instälde
sig baron Rothschild vid husets bord och begärde att få
aflägga ed för att kunna intaga sin plats i huset. I fyra
sessioner hade han suttit som en främling i det hus, till
hvars ledamot han blifvit i vederbörlig ordning vald af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
