Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET. Disraelis första reformbill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvände nu till det offentliga lifvet. Han kastade sig in
i en ny reformagitation och öfvertalades att uppsätta en
egen reformbill. Den gick ut på införande af en rösträtt
alldeles lik den vi nu ega, med sluten omröstning och allt
öfrigt, endast med den skilnad, att den öfverflyttade
valförrättarens utgifter på grefskapen eller köpingarna och vid
fördelningen af platser använde en något liberalare
måttstock.
Disraeli visste mycket väl, att medelklasserna och de
högre voro mycket litet angelägna om en ny reformbill.
Men det var tydligt, att hvilket parti som helst kunde
vara visst om de arbetande klassernas bistånd vid hvarje
rörelse till förmån för en valreform. Disraeli visste med
ett ord, att valreformen måste förr eller senare komma, och
han hade beslutit göra sig den till godo. Denna gång
hade han dock ej lyckan med sig. Svårigheterna i hans
väg voro för stora. Det skulle varit honom omöjligt att
framlägga en sådan reformbill, som haft utsigt att vinna
Brights bifall. Hans eget parti skulle ej ens tålt att höra
talas om ett sådant förslag. Disraelis reformbill var en
verklig kuriositet. Den erbjöd en mängd små förändringar,
som ingen ville ha eller skulle vårdat sig om att begära,
och lemnade helt och hållet å sido den enda valreform,
som skulle gjort en ny lagstiftning i frågan berättigad.
Lord Greys reformbill hade gifvit medelklassen tillträde till
lagstiftningen, men lemnat den arbetande klassen utanför.
Hvad som nu behöfdes, var en åtgärd, som släppte in den
arbetande klassen. Disraelis plan tog emellertid lika litet
hänsyn till arbetsklassen, som om alla dess medlemmar
redan haft rösträtt. Englands arbetare ropade på rösträtt,
och Disraeli föreslog, att man skulle besvara deras fordran
med att gifva rösträtt åt de yngre lärarne vid universiteten,
praktiserande läkare och skollärare.
Hvilka svårigheter Disraeli hade att bekämpa, synes
bäst af det mottagande, som äfven denna lilla obetydliga
reformplan erhöll från några af hans egna kolleger.
Walpole och Henley nedlade hellre sina embeten, än de ville
ha något att skaffa med den. Henley var en god typ för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
