Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET. Disraelis första reformbill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle varit honom mycket välkommen. Han hade nu ingen
förmögenhet. Och likväl var han ej ett enda ögonblick
villrådig om det svar han skulle ge på lord Palmerstons
anbud. Han ogillade Palmerstons utrikespolitik, hans slöseri
för militära ändamål och hans benägenhet att inblanda sig
i kontinentens tvister och fann, att han ej med godt
samvete kunde tjena under en sådan chef. Han afslog bestämdt
anbudet, och den kraftigaste befordraren af spanmålslagarnas
upphäfvande beklädde aldrig någon post i en engelsk
regering. Cobden rådde dock sin vän Milner Gribson att
begagna sig af Palmerstons anbud, och Gribson, som aldrig
intagit en så framstående ställning bland Palmerstons
motståndare, följde rådet.
Palmerston hade ej gjort Bright något dylikt anbud,
och han skref till Bright och sade honom helt öppet
orsaken. Bright hade under sin senaste reformkampanj fört ett
allt för skarpt språk, att hans inträde i ministeren skulle
varit behagligt för några whigmagnater, åt hvilka platser
måste beredas. Det är ganska eget att nu läsa om den
vid denna tid, som det synes, allmänt rådande
föreställningen, att Cobden i fråga om reformer hade långt
moderatare åsigter än Bright. Det var en helt och hållet
oriktig föreställning. I Brights natur fans ett visst
konservativt element, som ganska tydligt gaf sig tillkänna i samma
ögonblick de särskilda reformer, han ansåg nödvändiga,
blifvit genomförda. Cobden deremot skulle allt jemt ha
fortgått i samma reformerande riktning, så länge han lefde»
I de allmänna frågorna för dagen kunde man visserligen
ej spåra mycken skilnad i åsigter emellan dem, men der
en sådan fans, och äfven i spekulativa ämnen, gick Cobden
längre än Bright på den radikala vägen.
Årets sista dagar blefvo minnesvärda genom Macaulays
död. Han hade blifvit upphöjd till peer och hade
haft någon förhoppning att emellanåt kunna taga del i
öfverhusets imposanta debatter. Men hans helsa hade
plötsligt gifvit vika, och hans stämma hördes aldrig i
öfverhuset. Han dog i förtid; han hade ännu knappt fylt sitt
sextionde år. Macaulays lif hade, som han sjelf ofta sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
