Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Palmerston åter vid makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningarnas, utan för den läsande allmänhetens och
folkbildningens skull.
Gladstone tog i tu med saken; det var äfven en uppgift
helt och hållet i hans smak. Han mötte starkt motstånd
från båda sidorna af huset. Pappersfabrikanterna gjorde saken
genast till en fråga om skydd för sin industri, och till dem slöto
sig egarne af de gamla välmående tidningarna, som ej tyckte
om konkurrensen med de nya. Detta dubbla monopolintresse,
pappersfabrikanternas och de dyra tidningarnas, understöddes
dessutom af ett ganska stort antal politiker. Följden var,
att ehuru Gladstone lyckades genomdrifva sina resolutioner
om pappersskattens upphäfvande, det endast skedde med
små majoriteter. De antogos i andra läsningen med en
majoritet af 53 röster, hvilka i den tredje krympte ihop till
endast 9. Härigenom uppmuntrades några af öfverhusets
medlemmar att söka skaffa Gladstones reform helt och hållet
ur verlden. Ett amendement om resolutionernas förkastande
föreslogs af lord Monteagle och understöddes af lord Derby
och lord Lyndhurst. Lord Lyndhurst hade då nyss ingått i
sitt åttionionde år. Hans tilltagande svaghet gjorde det
nödvändigt att anbringa en provisionel ledstång framför hans
plats, för att han genom att stödja sig derpå skulle kunna hålla
sig upprätt. Men ehuru hans fysiska styrka sålunda behöfde
understöd, förrådde ej hans tal något tecken till aftagande
själskraft. Ej ens hans stämma kunde sägas ha förlorat något
af sin klara, musikaliska silfverklang. Den fråga, som nu
framstälde sig för lorderna, var temligen allvarsam.
Underhuset hade borttagit en skatt. Var öfverhuset
konstitutionelt berättigadt att ånyo pålägga den? Vore ej ett sådant
steg från öfverhusets sida det samma som att tillägga sig
lika stor andel i beskattningsrätten som underhuset? Vore
det ej det samma som att draga ett streck öfver den
grundsatsen, att beskattning och representation följas åt? Lord
Lyndhurst ingick i en lång och mycket vältalig bevisning
för att ådagalägga, att ehuru peererna uppgifvit sitt anspråk
på att ändra en penningbill, de dock hade rätt att vägra
sitt bifall till upphäfvande af en skatt och att de särskildt
i detta fall hade rätt att göra det. Det konservativa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
