Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Palmerston åter vid makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördömde i de skarpaste ordalag den föreslagna traktaten,
men Gladstones vältalighet och regeringens styrka i
parlamentet besegrade allt motstånd. Frankrike förband sig
genom detta fördrag att upphäfva alla prohibitivtullar på
britiska industrialster samt nedsätta tullarna på engelska
stenkol och cokes, tackjärn och stångjärn, verktyg, maskiner,
garn, lin och hampa. England å sin sida utfäste sig att
borttaga alla tullar på manufakturvaror och betydligt
nedsätta tullarna på utländska viner.
Gladstone lyckades ej blott genomdrifva denna del af
sin budget, utan förmådde äfven underhuset att antaga sitt
vigtiga förslag om stämpelafgiftens upphäfvande.
Stämpelafgiften hade ursprungligen tillkommit för att hämma
tillväxten af tygellösa tidningar. Den nedsattes, höjdes,
nedsattes åter igen och höjdes åter igen, tills den vid
århundradets början utgjorde fyra pence för hvarje tidningsexemplar.
1836 bestämdes den till en penny. Dessutom var en dryg
afgift, ej mindre än sex pence, lagd på hvarje annons i en
tidning. Härtill kom slutligen den betungande afgiften på
sjelfva papperet. Följden var, att en tidning var en dyr
artikel. Egandet af en sådan var en lyx, som endast den
rike kunde bestå sig. De mindre förmögna måste nöja sig
med att endast då och då läsa en tidning. Det var
vanligt, att ett antal personer slog sig tillsammans om en
tidning, som de turvis läste och den, till hvilken turen sist
kom, fick behålla. Det vanliga priset på en daglig tidning
var då sex pence, men ingen sådan sex-pencetidning
innehöll på långt när så mycket notiser eller drog en tiondedel
så dryga utgifningskostnader som en af våra pennytidningar.
Småningom blef dock beskattningen så väl på tidningarna som
på den läsande allmänheten nedsatt. Annonsskatten
upphäfdes, och 1855 afskaffades stämpelafgiften, det vill säga,
blef till en del borttagen och fick till en del qvarstå i
form af postporto. I följd af denna reform blefvo en
mängd godtköpstidningar uppsatta. Men det blef snart
tydligt, att en pennytidning ej kunde bära sig, så länge
afgiften på sjelfva papperet qvarstod. En stark agitation
sattes i gång för att få den upphäfd, dock ej för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
