Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Palmerston åter vid makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antal maroniter i närheten af Beirut och synes ha utlemnat
dem åt druserna, hvilka massakrerade dem alla. I juli spred
sig den fanatiska andan till Damaskus. En hop turkiska
fanatiker gjorde ett allmänt anfall på det kristna qvarteret
och uppbrände största delen deraf. Frankrikes, Österrikes,
Rysslands, Nederländernas, Belgiens och Greklands konsulat
gingo upp i lågor. Nära två tusen kristna massakrerades
på denna enda dag. Många af Damaskus’ förnämsta
muselmanska innevånare, bland dem den namnkunnige
Algerhöfdingen Abd-el-Kader, gjorde de ädlaste och mest
oförskräckta försök att rädda och skydda de olyckliga kristna.
Deremot gjorde den turkiske guvernören i Damaskus,
oaktadt han hade en stor militärstyrka till sitt förfogande, intet
allvarsamt bemödande att hindra blodsarbetet, och hans
overksamhet uttyddes naturligtvis af folkmassan som ett
gillande af hennes dåd, och hon fortsatte mördandet endast
med så mycket större raseri.
Underrättelsen om massakern på Libanon väckte naturligtvis
en djup sensation i England. De britiska och franska
regeringarna vidtogo kraftiga och ögonblickliga åtgärder.
De beslöto att genast intervenera för att återställa lugnet
på Libanon. En konvention uppsattes, hvilken alla de stora
makterna godkände och på hvilken äfven Turkiet måste
ingå. Genom denna konvention uppdrogs åt England och
Frankrike att återställa ordningen. Frankrike åtog sig att
uppställa de trupper, som till en början behöfdes; visade
sig förstärkningar nödvändiga, skulle de intervenerande
makterna sörja äfven derför. De båda makterna förbundo
sig inbördes att ej söka någon förstoring i område eller
bereda sig något inflytande på den andras bekostnad.
England utsände som sin kommissarie lord Dufferin, och han
fullgjorde sitt uppdrag med lika mycken energi som
klokhet. Turkiska regeringen hade slutligen bemannat sig och
anstält sträng räfst med massakrernas anstiftare. Sultanen
sände ut till Libanon sin utrikesminister Fuad pascha, och
Fuad visade ingen skonsamhet vare sig mot upphofsmännen
till oroligheterna eller de höga embetsmän som i hemlighet
gynnat dem. Damaskus’ guvernör och befälhafvaren för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
