Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Lord Palmerstons sista dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han visste, att han ej kunde få det utslag han önskade,
om han uteslutande hölle sig till de af Disraeli berörda
frågorna, men deremot förtvinade han alls icke att kunna
erhålla det genom en hänvisning till sin förvaltning i dess
helhet.
Hans tal, som afslutade debatten, var ett mästerstycke,
ej af vältalighet, ej heller af politisk bevisning, men af
praktisk parlamentstaktik. Han talade, som han brukade,
utan tillhjelp af en enda anteckning. Det var ett i sanning
högst märkvärdigt skådespel att se denne åttioåring sålunda
i det växande morgonljuset med sitt lätt flytande föredrag,
som ej tycktes kosta honom den minsta ansträngning, hålla
sina åhörare i en oupphörlig spänning. Han uppehöll sig
endast ett ögonblick vid de särskilda frågor, som stodo i
samband med Disraelis resolution, och öfvergick strax till
en lång återblick på hela sin förvaltning. Han talade som
om denna resolution innebure en anklagelse mot regeringen
för hela dess inrikespolitik. Han uppräknade med
triumferande stolthet alla de lysande saker Gladstone utfört i
skattereduktion. Han tillade sig förtjensten af handelsfördraget
med Frankrike och andra åtgärder, för hvilka
han vid tiden för deras vidtagande knappast ens låtsat
intresse. Han stälde sitt tal direkt till frihandelsvännerna,
till dem som nitälskade för sunda finanser och varubytets
frihet. Den reguliera oppositionen, visste han väl, skulle
rösta emot honom, liksom han visste, att ministerens
reguliera anhängare skulle rösta för honom. Ingenting kunde
ändra dessa båda partiers handlingssätt. Men de längre till
venster stående liberala, de män som Palmerston troligen
i sitt hjerta föraktade som räknekarlar och nationalekonomer,
dessa kunde möjligen taga intryck af hans tal. Till
dem vände han sig nu också. Kan visste, att Gladstone
var den ende af ministerens ledande män, till hvilken de
hade fullt förtroende, och det var på Gladstones verk han
stödde sitt försvar.
Hans tal sade i tydliga ord: »om I rösten för Disraelis
resolution, så drifven I med det samma ut Gladstone ur
regeringen och gifven tories, som ej begripa det minsta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
