Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Lord Palmerstons sista dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihandeln och som bekämpade franska handelstraktaten,
ett tillfälle att förstöra allt hvad han gjort». Ej så få af
Palmerstons åhörare visade stund efter annan någon
otålighet. »Hvad har detta att göra med den föreliggande
frågan?» mumlades från mer än en bänk. Det hade i sjelfva
verket mycket att göra med denna fråga. Den fråga, som
huset verkligen hade sig förelagd, var nämligen denna:
»skall Palmerston stanna qvar, eller skall han gå sin väg
och tories i stället komma till makten?» När man skred
till votering, räddades Palmerston med en majoritet af
sexton röster. Det var visserligen icke någon synnerligt
lysande seger, men det var dock en seger. Om de konservativa
i kapplöpningen om makten blefvo efter med en fotslängd
eller med en mil, kom för Palmerston på ett ut. Hufvudsaken
var, att de blefvo efter. Deras nederlag gaf honom
säker besittning af makten för den återstående delen af hans
lif. Segern, sådan den nu var, vans hufvudsakligen genom
hans egen själsnärvaro, energi och fyndighet, genom den
skicklighet, hvarmed han undvek den fråga, som verkligen
förelåg till behandling, och som stöd för sitt anspråk på
frikännande åberopade sig på tjenster, dem ingen tänkte
bestrida.
Detta var det sista stora tal lord Palmerston höll, sista
gången han måste försvara sig inför underhuset. Talet var
värdigt det kritiska ögonblicket och åtminstone i artistisk
mening förtjent af framgång. Det uppfylde helt och hållet
sitt ändamål. Det hade inga briljanta ställen och saknade
äfven den minsta fläkt af lyftning i tanke. Det gjorde
sig ej mödan att lysa med några höga grundsatser och
syften. Det innehöll ej en enda mening, som någon, sedan
det kritiska ögonblicket var förbi, skulle vårdat sig om att
minnas. Men det uträttade, hvad en stor vältalighet ej
skulle förmått åstadkomma, hvad en stor talare må hända
just genom sitt snille och sin talarkonst endast skulle
äfventyrat: det fångade de vankelmodiga och vann voteringen.
Det är omöjligt att taga ens den ytligaste kännedom
om Englands politiska historia utan att öfverraskas af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
