Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. Valreformen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkmängden, så att en ledamot valdes för hvarje fullt antal
af 17,000 personer, och hvarje parlament skulle ej sitta
längre än i fem år. Den verkställande makten skulle
utöfvas af kronan, representerad af generalguvernören. Men
på samma gång det centrala parlamentet sköter förbundets
gemensamma angelägenheter, har hvarje provins sina egna
lagar och sin egen lagstiftande församling. Mellan
förbundets olika provinser råder den största möjliga olikhet i
afseende på valsystemet. Underhusets medlemmar väljas efter
de mest olika röstgrunder. I somliga provinser är valsättet
öppet, i andra slutet. Det var först endast meningen, att
konfederationen skulle bestå af de två canadiska
provinserna jemte Nya Skotland och Nya Braunschweig. Det
stadgades dock, att tillträdet skulle stå öppet för hvarje
annan provins i Britiska Nordamerika, som ville sluta sig
till unionen. Den nyupprättade provinsen Manitoba,
bestående af de förra Hudsons-Bay-länderna, var den första
som begagnade sig af denna rättighet. Den upptogs i
unionen 1870. Britiska Columbia och Vancouvers ö följde
efter 1871, och prins Edwards ö begärde inträde 1873.
Förbundet omfattar nu alla de områden, som utgöra
Britiska Nordamerika med undantag af New-Foundland,
hvilket ännu föredrar att qvarstanna i sin hälft oafhängiga
ställning. Det är dock sannolikt, att denna sällsamma
isolering ej länge skall fortfara, och förbundsakten håller
ännu dörren öppen för New-Foundland, när det omsider
finner lämpligt att begära inträde.
Tanken på en federation mellan Britiska Nordamerikas
provinser var ej ny 1867, eller ens i lord Durhams dagar.
När efter de amerikanska koloniernas resning mot
moderlandet deras ombud öfverlade om grunderna för en
federation, intogo de i sin unionsurkund en artikel som
förklarade, att om Canada ville inträda i förbundet och
ansluta sig till Förenta staternas grundsatser, det skulle ha
rätt att bli upptaget i unionen och åtnjuta alla dess
fördelar. Något svar på denna inbjudning kom dock ej
hvarken från Öfre eller Nedre Canada, men tanken på en
union mellan de britiska provinserna sjelfva slog då tydligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
