Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. Valreformen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rot. Redan 1810 hade en kolonist föreslagit en temligen
utarbetad plan till en union emellan provinserna. Och
1814 hade öfverdomaren Sewell i Quebec för hertigen af
Kent framlagt en plan till en sådan union. År 1827
föreslogos i Öfre Canadas lagstiftande församling resolutioner,
som egentligen gingo ut på en förening emellan Canadas
båda provinser, men tillika väckte tanken på något ännu
»mera politiskt klokt och allmänt fördelaktigt, nemligen
en union mellan Nordamerikas alla fyra provinser under
en vicekonung och med en författning snarlik denna stora
och härliga byggnad, det yppersta monument af mensklig
vishet, den britiska konstitutionen».
Ingenting ytterligare gjordes dock för att främja saken
förrän efter upproret i Canada och lord Durhams korta
diktatur. Då blef, som redan är sagdt, grunden till det nya
systemet lagd. År 1849 bildades en förening, kallad den
nordamerikanska ligan, hvilken höll ett möte i Toronto
för att främja unionsplanen. 1854 diskuterade och antog
Nya Skotlands lagstiftande församling resolutioner, som
förordade en närmare förening mellan de britiska
provinserna, och 1857 fäste samma provins den dåvarande
koloniministern Laboucheres uppmärksamhet på frågan.
Labouchere synes ha trott, att regeringen i moderlandet gjorde
bäst att ej blanda sig i saken, utan lemna den helt och
hållet åt kolonisternas eget initiativ. Året derpå, när lord
Francis Head var generalguvernör, tog Canadas
koalitionsminister ett ytterligare steg i saken, då hon satte sig i
förbindelse med riksregeringen och de andra amerikanska
provinserna. Dessa voro dock ännu obenägna för saken,
och underhandlingarna ledde ej till något resultat. Nya
Skotland sökte åvägabringa en union mellan sig sjelf, Nya
Braunschweig och Prins Edwards ö. Canada erbjöd sig
att ingå i förbundet, och 1865 gaf den dåvarande
koloniministern Cardwell planen sitt bifall. Nya konferenser
höllos i Quebec, men planen ledde ej heller denna gång
till något resultat. Hindret synes denna gång ha kommit
från Nya Braunschweig. Det var dock tydligt, att provinserna
allt mer närmade sig en öfverenskommelse och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
