Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Irländska frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras fäders tro. Ofta kommo rika bidrag från irländare
bosatta i främmande länder, som ej hade någon utsigt att
någonsin få återse sin fädernebygd. Irländska katolska
prester öfverforo Atlanten, ja öfverforo till och med Stora
oceanen för att be om hjelp till underhållet af deras kyrkor,
och från Quebec och Ontario, från NewYork, NewOrleans
och Chicago, från Melbourne och Sidney, från Tasmania
och Nya Zealand kommo penningar, hvilka på de irländska
höjdsluttningarna framtrollade kyrkor och tornspiror.
Proportionen mellan protestanterna och katolikerna började
med åren bli allt ofördelaktigare för statskyrkan. Och på
senaste tiden hotar det starka tilloppet af katolska arbetare
till den norra provinsen störta protestantismens öfvervigt i
sjelfva dess fäste.
Den 16 mars 1868 föreföll en märkvärdig debatt i
underhuset. Den rörde sig omkring tillståndet på Irland
och inleddes med en följd af resolutioner, som föreslogos af
John Francis Maguire, en af Irlands representanter i
underhuset. Maguire var en man med stor förmåga samt hög
och allvarlig karakter. Han var skriftställare och
tidningsutgifvare och kände Irland väl; men han kände äfven
England och det engelska folkets lynne. Han hyste en
brinnande kärlek till sitt land, men var en fiende till alla
rörelser af upprorisk eller våldsam art. Han hade mer
än en gång äfventyrat sin popularitet hos sina landsmän
genom det beslutsamma motstånd han gjorde mot hvarje
agitation, som gick ut på en resning. Maguire var alltid
af den åsigt, att Englands och Irlands geografiska läge
gjorde en skilsmessa mellan de båda landen omöjlig. Men
han instämde helt och hållet i Grattans bekanta yttrande,
att om oceanen förbjöd en skilsmessa, hindrade sjön en
förening. Han önskade ett eget parlament för Irland och
var öfvertygad, att i en sådan åtgärd låge det enda sättet
att åstadkomma en verklig och äkta förening i känslor,
ett vänskapligt brödraförhållande mellan de båda landen.
Maguire åtnjöt aktning och förtroende af alla partier i
England ej mindre än i sitt eget land. Äfven fenierna.
hvilkas planer han fördömde, liksom han fördömt Unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
