Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Irländska frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendom uppskattades till sexton millioner pund. Från
denna summa skulle nu afdragas nära fem millioner åt
kyrkoherdarne samt en million sju hundra tusen pund åt
komministrar och lekmän, en half million för enskilda
stiftelser, samt vid pass en och en fjerdedels million för
Maynooth-fonden och »Regium donum». Men sedan alla
dessa afdrag blifvit gjorda, skulle det återstå nära nio
millioner att använda till något välgörande ändamål, om
hvilket regeringen och landet kunde förena sig.
Maynoothfonden och »Regium donum» skulle försvinna med den
irländska statskyrkan, och samma grundsats för godtgörelse
skulle tillämpas äfven på dem som beröfvades sina
pensioner ur dessa fonder. Regium donum var ett anslag
af Englands konungar till aflöning af presbyterianska prester
på Irland. Det beviljades först af Karl II, indrogs af Jakob
II, men återstäldes af Vilhelm III. Vilhelm kände sig
tacksam för det understöd, Irlands presbyterianer gifvit
honom under hans strid med Jakob, och hade öfver hufvud
mycket liten förkärlek för en viss form af den protestantiska
tron framför en annan. Vilhelm anvisade först detta
anslag att utgå från tullinkomsterna i Belfast. Om
Maynoothfonden ha vi redan förut talat. Båda dessa anslag, i sig
sjelfva en obetydlighet, upphörde nu att finnas till, och de
religiösa bekännelserna på Irland stälde alla på
fullkomligt jemlik fot.
Billen bekämpades kraftigt af Disraeli och hans parti.
De bekämpade den i dess helhet, och de bekämpade den
äfven i dess detaljer. De föreslogo i komitén amendement
på amendement och gjorde allt livad de kunde för att
hindra dess fortgång eller åtminstone ändra några af dess
bestämmelser. Men Disraelis tal förrådde ej något synnerligt
allvar. Det förhållandet, att allt motstånd tydligen var
hopplöst, hade utan tvifvel ett ej ringa inflytande på arten
af hans vältalighet. Hans tal roade mer, än de gjorde
något egentligt intryck. De vimlade af lyckliga vändningar
och gnistrade ordentligt af träffande bilder och anspelningar,
lustiga infall och underliga paradoxer. Men talaren hade
tydligen ingen tro på den sak han förfäktade, det vill säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
