Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Lord Beaconsfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under hela denna tid hade Gladstone hållit sig på
afstånd från det parlamentariska lifvet och egnat sig åt
polemiskt skriftställen. Han började en het tvist med kardinal
Manning, dr Newman och andra stora teologer, dervid han
dref den satsen, att oinskränkt hörsamhet mot den katolska
kyrkan numera är oförenlig med frihetens grundsatser,
och att läran om påfvens ofelbarhet öfverallt varit en
fiende till politisk frihet. Allvarliga politiker togo ej liten
anstöt öfver den ställning, som sålunda intogs af en
statsman, hvilken alldeles nyss förut varit premierminister. Man
drog häraf den slutsatsen, att Gladstone aldrig mer tänkte
taga någon ledande del i politiken. Hade han den
aflägsnaste tanke på att åter igen beträda det politiska fältet, sade
man, skulle han säkerligen aldrig på ett sådant sätt sårat
drottningens katolska undersåtar samt Europas alla katolska
suveräner och ministrar. Hans vänner skakade på hufvudet,
men hans fiender gnuggade händerna af belåtenhet.
Valet af en efterträdare åt Gladstone beredde först
någon svårighet. Två män stodo på hufvudets vägnar högt
öfver alla andra möjliga medtäflare: Bright och Lowe; men
det var väl kändt, att Brights helsa ej tillät honom att
åtaga sig så mödosamma pligter, och Lowe ansågs
allmänt sakna alla en ledares egenskaper. Sir William
Harcourt hade ännu ej tillräckligt anseende, och det samma
var äfven förhållandet med Goschen. Det verkliga valet
låg mellan Forster och lord Hartington. Forster visste
dock, att han stött nonkonformisterna ifrån sig genom sin
politik i skolfrågorna, och han drog sig tillbaka från en
ställning, som han ansåg ohållbar. Det var sålunda nästan
i följd af ett slags trötthet som man bestämde sig för lord
Hartington. Han visade sig dock långt bättre, än man
väntat. Han hade ett kraftigt sundt förstånd, ett öppet
och rättframt väsen samt hade genom oupphörlig öfning
utbildat sig till en god debattör. Det mod och det öppna
erkännande af sina egna brister, hvarmed han åtog sig det
ytterst svåra värfvet att intaga Gladstones plats i debatten
och korsa klinga med Disraeli, gjorde ett godt och behagligt
intryck i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
