Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Lord Beaconsfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En förändring gjorde sig snart märkbar i regeringens
hela riktning. Det blef allt mer tydligt, att Disraeli ej
ansåg sig ha kommit till makten endast för att befatta sig
med prosaiska inre frågor. Hans håg låg helt och hållet
åt utrikespolitikens vidsträcktare och mer glänsande fält.
Den skarpa kontrasten mellan Disraelis och Gladstones
politiska skaplynne och böjelser inverkade ytterligare på
skilnaden mellan den nya regeringens och hennes företrädares
politik. Gladstone njöt ordentligt af arbete med
regeringsbestyren. Disraeli deremot hade hvarken sinne eller
fallenhet för styrelsens detaljer. Hans lust var att styra i stort.
Han hade sin fröjd i den politiska debatten: att hålla stora
tal var hans njutning. Men när han ej var upptagen af
detta sitt älsklingsarbete, gjorde han helst ingenting. Det
var derför naturligt, att Gladstones styrelse skulle vara en
styrelse af praktiskt arbete, att hon skulle framlägga
lagförslag om undanrödjande af invecklade missförhållanden,
och att hon särskildt skulle lägga sig vinn om att hålla
landets finanser i godt skick. Men sådana saker intresserade
ej Disraeli. Han älskade att frossa i yppiga fantasier
om rikets makt och storhet. Hans älsklingstanke var, att
England var en asiatisk makt, och han invaggade sig gerna
i den föreställningen, att han skötte ett stort orientaliskt
rikes affärer. Disraeli hade aldrig förr än nu haft tillfälle
att visa arten af sin egen statskonst. Han hade hittills
alltid endast varit vid styret, men ej vid makten. Nu hade
han för första gången en stark majoritet bakom sig. Han
kunde göra hvad han behagade. Han hade suveränens
oinskränkta förtroende, och hans parti var honom blindt
tillgifvet. Det började anse honom ofelbar. Äfven de, som
afskydde honom, fruktade honom alltjemt. Man trodde ej
mindre på hans makt derför, att man ej hade något
förtroende för hans politik. I underhuset hade han ej längre
någon rival att frukta i debatten. Gladstone hade dragit
sig tillbaka från den aktiva politiken, Brights helsa var ej
stark nog att tillåta honom ofta deltaga i debatterna, och
det fans ingen annan, som kunde anses för en Disraeli
vuxen motståndare. Den nye premierministern hade derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
