Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Kongressen i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som föregick, stodo Rysslands segrande armeer så godt
som i sigte af Stambuls minareter.
Emellertid hade engelska regeringen fattat vigtiga
beslut. I de första dagarna af 1878 blef sir Henry Elliott,
som varit ambassadör i Konstantinopel, förflyttad till Wien,
och Layard, hittills vår minister i Madrid, skickades i hans
ställe till den turkiska hufvudstaden. Layard var känd
för att hysa en stark tro på Turkiets lifskraft och i några
hänseenden vara mer turk än turkarne sjelfva. Men han
var en man med utomordentlig energi, med hvad man
nästan skulle kunna kalla en stormande energi. Den
osmaniska regeringen måste i hans utnämning se ett nytt
och ännu starkare bevis på, att engelska regeringen var
fast besluten att hjelpa Turkiet, men hon borde deruti
äfven sett ett bevis, att engelska regeringen beslutit
använda något tryck för att bringa henne till förnuft.
Olyckligtvis uppfattade sultanens regering Layards utnämning
endast i den förra meningen och ej i den senare.
Parlamentet inkallades minst fjorton dagar före den
tid, som under de senare åren varit vanlig. Trontalet
tillkännagaf, att hennes majestät ej kunde dölja för sig, att
om fiendtligheterna mellan Ryssland och Turkiet olyckligtvis
skulle förlängas, »någon oväntad tilldragelse kan ålägga
mig att vidtaga försigtighetsåtgärder.» Dessa ord läto
olycksbådande för dem, som önskade fredens bevarande, och
höjde krigspartiets mod. Ty det fans redan ett mycket
talrikt och mycket högröstadt krigsparti. Det var i
synnerhet starkt i London och omfattade en del liberala liksom
nästan alla tories. Det var populärt i Londons »music-halls»
och på dess andra offentliga ställen. Männen af
aktionspartiet fingo ett öknamn. En källar-poet hade författat
en visa, som hvar enda afton sjöngs på ett af dessa
allmänna ställen under stormande applåder från ifriga och
upphetsade patrioter. Omqvädet i denna krigssång lydde:
Och måste vi slåss, vid Jingo, låt gå!
Vi ha skepp, vi ha män, vi ha pengar också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
