Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Kongressen i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
turkiskt parlament blef verkligen äfven sammankalladt. De
vesterländska statsmännen kunde naturligtvis ej ställas till
freds med ett dylikt tillkännagifvande. De visste mer än
väl, hvad ett turkiskt parlament måste betyda. Det är
nästan öfverflödigt att säga, att det turkiska parlamentet
befaldes gå sin väg, så snart försöket att föra de europeiska
makterna bakom ljuset misslyckats. Turkiet hade tydligen
fått i sitt hufvud, att engelska regeringen skulle i sista
ögonblicket ställa sig på dess sida och ej tillåta några
kraftåtgärder emot det. Porten vägrade gifva efter, och
konferensen åtskildes utan att ha kunnat åstadkomma
någonting. Sedan nya bemedlingsförsök gjorts, men alla
misslyckats, förklarade Ryssland slutligen den 24 april 1877
Turkiet krig, och den 27 juni gick en rysk armé öfver
Donau och ryckte mot Balkan, mötande jemförelsevis litet
motstånd, medan på samma gång en annan rysk styrka
inbröt i Mindre Asien.
För en tid såg det ut, som ryssarne skulle nedslå allt
motstånd. Men de hade begått det stora misstaget att
helt och hållet underskatta sin fiende. Deras förberedelser
voro allt för hastigt och illa gjorda. Turkarne vände sig
plötsligt emot dem och kämpade med nästan förtvinad
tapperhet. En af deras befälhafvare, Osman pascha, kastade
upp försvarsverk vid Plevna i Bulgarien, en punkt som
ryssarne försummat bemäktiga sig, satte sig der fast och
slog ryssarne med stor manspillan gång på gång tillbaka.
För en tid syntes framgången helt och hållet vara på
turkarnes sida, och i England voro många öfvertygade, att
det ryska företaget redan fullständigt misslyckats, och att
för czarens arméer ingenting annat återstod än att anträda
ett nesligt återtåg. Under ledning af general Todleben,
den store krigaren hvars glänsande försvar af Sebastopol
utgjort Krimkrigets enda stora militäriska bragd, vände sig
dock snart krigslyckan. Kars togs med storm den 18
november, och Plevna gaf sig den 10 december 1877. I
början af 1878 voro turkarne fullkomligt slagna. Vägen
till Konstantinopel var öppen. Innan engelska allmänheten
ännu haft tid att hemta andan och göra sig reda för hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
