- Project Runeberg -  Englands historia i våra dagar /
240

(1887) [MARC] Author: Justin McCarthy Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Kongressen i Berlin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framhviskade ord af råd eller varning. Det var i det hela en
stor bana som nu slutade. John Russell hade genomlefvat
stora förändringar, han hade äfven hjelpt till att utföra
några af de största förändringar hans tid bevitnat. Hans
lif var i hög grad fritt från sjelfviskhet. Han trängde sig
ofta fram i främsta ledet, då han trodde sig kunna göra
något gagn, och en del personer förvexlade nitet för en
sak med den personliga ärelystnadens ifver. Materiella
fördelar betydde för honom intet, och den samhällsställning,
hvari han var född, höjde honom öfver allt fikande efter
yttre utmärkelser. Han hade begått många misstag, men
de som bäst kände honom voro också de som mest lofordade
både hans politiska förmåga och hans personliga karakter.
Hans senare år gjordes lyckliga och lugna genom allt hvad
nära anhörigas kärlek förmår åstadkomma. Han hade
förlorat en son, lord Amberley, en ung man med stora
framtidslöften, som aflidit 1876; men i det hela hade han under sina
senare år lidit mindre än som vanligen är deras lott, hvilka
uppnå en mycket hög ålder. Tiden för hans bortgång var
i viss mening som den varit vald. Hans offentliga bana
hade börjat vid den tid, då kongressen i Wien sammanträdde,
och den slutade vid förberedelserna till kongressen i Berlin.

Hvarför offrade ej lord Beaconsfield åt gudarne strax
efter sin triumferande återkomst från Berlin det dyrbaraste
han egde, sin parlamentariska majoritet? Nästan alla,
hvilkas omdöme hade någon vigt, voro af den åsigt, att vid
denna tid den stora majoriteten af valmännen var för honom.
Det säges, att han af några bland sina anhängare i norden
uppmanades att ej ådraga landet de kostnader, nya val
skulle medföra. Orsaken må ha varit hvilken som helst,
visst är, att den väntade upplösningen uteblef, och från
denna tid hade lord Beaconsfield aldrig mer någon utsigt
att med framgång vädja till landet. Från denna tid
började hans regerings popularitet allt mer sjunka.
Affärsställningen var tryckt. De dåliga tiderna voro ej
regeringens fel, men hon förvärrade det onda genom den osäkerhet
och spänning, hvari hon höll landet. Hennes inre politik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:31:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enghist/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free