Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Kongressen i Berlin. - SLUTKAPITEL. 1880-1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SLUTKAPITEL. [1]
1880-1886.
Den stora valseger, som förde de liberala åter till makten,
hade till ej ringa del vunnits genom det kraftiga
understöd, Gladstone erhöll från nonkonformisterna och
öfverhufvud från den demokratiska meningen i landet. Det
var derför naturligt, att denna fraktion af det liberala
partiet skulle bli i större proportion än förut representerad
i den nya regeringen. Så blef äfven fallet. De vigtigaste
posterna besattes visserligen nu, som vanligt, med äldre
och yngre whigstatsmän, men ej mindre än sex platser
gåfvos åt män med demokratiska åsigter. Bright tog som
kansler för hertigdömet Lancaster säte i kabinettet, sedan
han nu som 1868 vägrat öfvertaga något departement.
Chamberlain, Brights kollega i representationen för
Birmingham och redan en af underhusets främste talare, blef
president i handelsbyrån. Sir Charles Dilke erhöll
visserligen ännu endast posten som utrikes understatssekreterare
utan säte i kabinettet, men ansågs ha en lysande bana
framför sig. Fawcett, demokrat till åsigter, men allt jemt
independent till partiställning, kom på sin rätta plats som
chef för postverket, der han utvecklade en betydande
administrativ förmåga. Mundella, likaledes en representant
för de demokratiska ideer, som nu sökte arbeta sig fram,
intog Porsters gamla plats som undervisningsminister och
fann här ett stort fält för sig i genomförandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
