Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SLUTKAPITEL. 1880-1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan bitterheten mellan England och Irland sålunda
erhållit ny näring, hade förvecklingar uppstått i Orienten,
som snart skulle leda till verkligt krig. Egyptiska
regeringen hade hösten 1881, på Englands och Frankrikes råd,
beslutit göra stora besparingar i armébudgeten och för detta,
ändamål gifvit order om upplösning af nere regementen.
Åtgärden framkallade ett militäruppror, hvarigenom
khediven tvangs att återtaga upplösningsordern, afskeda
ministèren och utnämna en ny, i hvilken upprorets chef, Arabi
bey, en ärelysten och energisk regementsöfverste, blef
krigsminister och den verkligt styrande. Det visade sig snart,
att den rörelse, för hvilken Arabi satt sig i spetsen, ej
endast var ett soldat-myteri, utan något som hade starkt
tycke af en nationalresning. En lång följd af händelser
hade gjort, att den verkliga styrelsen öfver Egypten kommit
i händerna på England och Frankrike, hvilka genom sina
»finanskontrollörer» ej blott öfvervakade förvaltningen, utan
äfven gåfvo hela styrelsen dess riktning. Detta var utan
tvifvel i nere hänseenden en välgerning för Egypten. Dess
finanser kommo på en ordnad och redig fot, dess industri
fann en förut ej känd trygghet, och den af embetsmännen
på allt sätt utsugna och förtryckta landtbefolkningen,
fellahs, var åtminstone skyddad för rofferi och plundring.
Men å andra sidan kunde den ej annat än med missnöje se
de skatter, den måste utgöra, användas till betalande af
oskäliga räntor på den slösaktige f. d. khediven Ismails
utländska skulder samt till aflönande af en stor skara
utländska embetsmän. I de styrande klasserna rådde ett ännu
större missnöje med främlingsväldet, men af en helt annan
orsak. De voro förbittrade öfver, att de ej längre, som förr,
kunde fritt utsuga den befolkning, de voro tillsatta att
styra, och ej minst öfver konkurrensen med de europeiska
embetsmännen, hvilkas löner voro betydligt högre än deras.
Det var af detta dubbla missnöje utom jäsningen i armén
som Arabi nu begagnade sig för att genomföra sin plan till
främlingsväldets störtande. Han erhöll dessutom ett utmärkt
verktyg i den af khediven inkallade notabelförsamlingen, som
tvang denne att göra den ena eftergiften efter den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
