Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SLUTKAPITEL. 1880-1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stäld mellan vestmakternas representanter å ena sidan
och det af Arabi ledda nationalpartiet å den andra, befann
sig khediven, Tewfik pascha, i ett så mycket svårare läge,
som han var en svag och vacklande karakter. Det stöd de
båda generalkonsulerna kunde gifva honom var för öfrigt
i början mycket obetydligt. De framburo visserligen noter
och ultimata från sina kabinett, men då dessa ej understöddes
af några kraftigare mått och steg, göto de endast olja på
elden. Slutligen, då Arabis välde allt mer antog arten af
en militärdiktatur, började makterna allvarsamt oroas för sitt
inflytande i Egypten, i synnerhet som Arabi hade den
klokheten att åberopa sig på sultanens suveränitet och från den
af utländingen beroende khediven vädja till storherrn i
Konstantinopel. Särskildt var England för Suez-kanalen
och sina förbindelser med Indien mycket nära intresseradt
af, att ej Egyptens styrelse skulle falla i händerna på en
mot sig fiendtlig regering. Frankrike och England
öfverenskommo derför nu att sända en gemensam eskader till
Alexandria för att ge kraft åt sina noter, och på samma
gång bringa till stånd en sändebudskonferens i
Konstantinopel för att taga i öfvervägande frågan om en väpnad
intervention. Den fransk-engelska eskadern anlände den 19
maj till Alexandria, men då den ej hade några landstigningstrupper
ombord, förfelade den sitt ändamål och uppretade
endast sinnena ännu mer. Verkningarna visade sig snart.
En militärrevolution utbröt i Kairo, hvarigenom khediven
tvangs att i regeringen återupptaga den entledigade Arabi,
och kort derefter, den 11 juni, blef Alexandria skådeplats
för en ohygglig massaker, derunder ett femtiotal europeer
nedhöggos af den fanatiserade folkmassan och ett ännu
större antal svårt sårades. Största delen af den kristna
befolkningen hade lyckligtvis redan förut tagit sin tillflykt
ombord på de engelska och franska fartygen i hamnen, som
voro overksamma åskådare af blodsdåden.
Konferensen hade emellertid uppfordrat sultanen som
Egyptens suverän att intervenera, men han vägrade, då
makterna vid uppdraget fäst vilkor, som Porten ansåg
oantagliga. Det enda han kunde förmås till var att sända Dervisch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
