Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SLUTKAPITEL. 1880-1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en här på nära 30,000 man, dels britiska, dels indiska
trupper, och sände den på en flotta af 72 stora
transportångare och 40 pansarskepp till Alexandria och Suez.
En sådan kraftansträngning hade England ej gjort sedan
Krimkrigets och indiska upprorets dagar. Till öfverbefälhafvare
utnämdes general Wolseley, ashantiernas besegrare.
Trupperna landsattes i medlet af augusti i Alexandria,
utanför hvilken stad Arabi med den egyptiska hären
intagit en befäst ställning vid Kafr-ed-Dauar. för att spärra
vägen till Kairo. Genom en mästerligt utförd frontförändring
kringgår dock Wolseley hans ställning och bemäktigar sig
genom en lycklig kupp Suez-kanalen, hvilken han gör till
sin operationsbas. Arabi måste nu uppgifva sin ställning
och intaga en ny vid Tel-el-Kebir, på vägen mellan Ismailia
och Kairo. Här öfverrumpias hans här den 23 september
i dagningen af den britisk-indiska styrkan, som stormar
hans förskansningar och i grund slår och spränger hans
armé. Redan dagen derpå inrycker det engelska avantgardet
i Kairo, och landets öfriga städer falla den ena efter
den andra utan svärdslag i segervinnarnes händer.
Upproret var sålunda krossadt, fälttåget slut, och Arabi gaf sig
efter ett par dagar fången. Han stäldes för en krigsrätt,
som dömde honom och hans förnämsta anhängare till döden.
Den allmänna förbittringen bland de styrande klasserna
vände sig nu mot den fallne, och de som förut mest höjt
honom till skyarna ropade nu ifrigast på hans blod.
Engelska regeringen trädde dock skyddande emellan och
utverkade dödsstraffets förvandling till landsförvisning till
Ceylon.
Så slutade Egyptens nyss allsmäktige diktator sin korta
bana. Att han i sin strid mot det engelska öfverväldet drefs
af fosterländska bevekelsegrunder, torde ej kunna förnekas.
Men högst tvifvelaktigt är, om Egypten, för den händelse
hans företag krönts med framgång, skulle blifvit lyckligare
och dess folk mindre förtryckt än under det gamla
paschaväldet. Arabis egen styrelse, en af de sämsta Egypten
haft, synes tala för att det motsatta skulle blifvit förhållandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
