- Project Runeberg -  De engelska rösträttsreformerna /
3

(1902) [MARC] Author: Gustaf Siösteen - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hufvudsakligen efter Lowes Dickinsons Development of
Parliament, Graham Wallas’ Francis Place och John Russells Essay on
the Government and Constitution.
1. Inledning.
Den stora engelska revolutionen 1688 var ingalunda
en kraftmätning mellan konungamakt och folkmakt, om vi
med den senare förstå folkflertalets myndighet. Det är
sant, att maktens tyngdpunkt dädanefter kom att ligga
hos parlamentet (riksdagen), men detta var icke någon
»folklig eller »demokratisk» församling i vår tids mening,
såsom vi längre fram skola visa. Englands politiskt högt
begåfvade och ekonomiskt dominerande aristokrati satt ännu
i hundra femtio år vid makten, men den stora förändringen
var, att aristokraterna efter revolutionen utöfvade makten
under en konstitutionell monarkis former och genom
underhuset (den folkvalda kammaren). På 1400-talet hade
parlamentet äfven haft större myndighet än konungen, men då
var det öfverhuset (lordernas eller högadelns hus) som höll
maktens trådar i sin hand. Under Tudorernas kraftfulla
härskarätt (1485-1603), då den nyare tiden gjorde sitt
inträde och samtidigt tendensen i alla Europas länder
(t. ex. i Sverge från och med Gustaf Vasa) blef att samla
regeringsmakten i monarkens händer, öfverflyttades den
politiska tyngdpunkten afgjort till regenterna. Men
Tudorerna voro ganska populära härskare, som behandlade
parlamentet aktningsfullt och lyssnade till dess råd;
medlemmarna af den Stuartska ätten åter förde ett utmanande
språk mot folkrepresentationen och gjorde sig skyldiga till
rena olagligheter, hvilka först föranledde till den långa
striden mellan konung och parlament i midten af
1600-talet och ändtligen till de återkallade Stuartarnas slutliga
förjagande från England genom den stora revolutionen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 8 17:41:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enrostratt/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free