Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
DE ENGELSKA RÖSTRÄTTSRFFORMERNA.
-
Från denna tid fördes de politiska striderna i England
med fredliga vapen, och de antogo karaktären af en kamp
om makten mellan de två stora aristokratpartierna tories
(tåris konservative), som i början ifrade för Stuartarnes
återkallande och sedan i allmänhet ansågos som det
konungsliga partiet i motsats till de mera folkliga whigs (oiggs
liberaler). Striderna mellan dessa båda partier voro
dock ingalunda alltid strider om idéer utan lika ofta fäjder
mellan olika personers anhängare.
-
För gemene man hade aristokraternas inbördesstrider
jämförelsevis liten betydelse. Lagarna voro lika
omänskligt stränga som förut och fortforo att vara det långt in
i nittonde århundradet. Den stora massan af befolkningen
hade intet inflytande på dessa lagars stiftande och ingen
med bestämmanderätt öfver statens styrelse, hvars misstag
de dock fingo hårdast betala. Icke ens i kommunernas
förvaltning hade folkets stora flertal någon afsevärd rätt
att deltaga; kungavalda » fredsdomare » ur den högre
medelklassen ombestyrde större delen af de kommunala
angelägenheterna. Men om vi också ej i sjuttonhundratalets
England kunna tala om någon kommunal själfstyrelse i
vår tids mening, så var dock den kommunala
administration, som fanns, oberoende gentemot den centrala
regeringsmakten och fostrade hos orternas mäst betydande män en
vana vid offentliga angelägenheters handläggning, som icke
ägde sitt motstycke i Europas öfriga länder. Denna
myndiga, politiskt mogna klass af lågadel och högre
medelklass, hade visserligen sina särskilda klassinträssen, som
den nog visste tillvarataga, men var dock de djupa lagrens
gifne ledare i krafvet på lagbunden administration och
rättskipning. Och dessa fördelar blefvo hela det engelska
folkets varaktiga behållning af revolutionen 1688.
Aristokratväldet var blott ett öfvergående utvecklingsskede.
Den engelska aristokratien (högadeln), som på grund
af ärftlig rätt bildar parlamentets öfverhus, har, trots sina
många företrädesrättigheter, aldrig varit en från det öfriga
folket afskild kast, liksom högadeln i andra europeiska
länder varit. Endast den älste sonen ärfver titeln och
därmed en plats i öfverhuset; de yngre sönerna bära ättens
oadliga släktnamn och blandas med den öfriga befolkningen.
Härigenom och på grund af lågadelns politiska likställighet
med de ofrälse fick underhuset redan tidigt en myndighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
