Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Rösträttsförhållandena före 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTTSFÖFHÅLLANDENA FÖRE 1832.
7
reformvänliga hyste den största afsky för det demokratiska
idealet, och om det suveräna underhuset hade en afgjort
aristokratisk karaktär hur kunde då de nya idéer,
som i sina konsekvenser betydde ett genomfört demokratiskt
styrelsesätt, förmå detta onekligen starkt aristokratiska
regeringssystem till att kapitulera, ntan att en revolution
behöfde tillgripas? Vi skola längre fram se hur
reformkrafven genomsyrade den ena samhällsklassen efter
den andra och snart blefvo oemotståndliga, hvilket
de styrande visligen insågo, men här vilja vi såsom en
viktig omständighet betona, att den konstitution, under
hvars former aristokratien utöfvade sin makt, åtminstone
teoretiskt sett innehöll demokratiska element. Det fanns
således en bresch i den aristokratiska maktborgen, och
det var nog därför den ej lät det gå till stormning utan
kapitulerade. Liksom den svenska riksdagens ständer
ursprungligen teoretiskt representerade alla svenska folkets
samhällsklasser, så var äfven engelska underhuset i teorien
en representation af alla engelsmän. Statssekreteraren sir
Thomas Smith, en framstående rättslärd, skref i midten
af 1500-talet följande ord, som ofta anfördes som skäl för
en reform, hvilken förmenades blott bli en återgång till
den ursprungliga idén för representationen:
»Hvarje engelsman är afsedd att vara närvarande i
parlamentet, antingen personligen eller genom ombud...
från fursten till den lägste Englands son. Och
parlamentets samtycke anses vara hvarje mans samtycke.» Längre
fram i samma skrift erkände dock Smith, att lagen gjorde
ett undantag härifrån, ty ägare till jord under 40 shillings
årligt värde ha ingen röst eller myndighet i vårt
samhälle, och ingen tager hänsyn till dem, utan äro de satta
att bli styrda men icke att styra andra.»
Härtill
genmälde dock reformvännerna, att den lag, som uteslöt dessa
mindre jordägare, stiftats 1430 och vore en olaglighet i
och för sig, ty parlamentet hade ingen rätt att utestänga
från representationen stora befolkningslager blott därför
att dessa, såsom parlamentet då sade »voro af intet värde».
Samtidigt hade äfven andra missbruk i representationsrätten
insmugit sig och reform vännerna kunde därför med ett
starkt sken af sanning och med ypperlig värkan förklara,
att de icke önskade införa något nytt utan blott fordrade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
