Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Rösträttsförhållandena före 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
DE ENGELSKA RÖSTRÄTTSREFORMERNA.
att den lagstadgade allmänna rösträtten från 1200 och
1300-talen skulle återinföras.
Någon allmän rösträtt till parlamentet hade dock
faktiskt aldrig funnits i Englaud i äldre tider. Utan tvifvel
skulle en engelsk rättslärd på 1300-talet bestämt ha
förklarat, att rösträtten vore allmän, liksom i Sverge på
1500-talet ingen skulle tvekat att påstå detsamma om valrätten
till riksdagen. Men på den tiden tog man ingen hänsyn
till den egentliga arbetareklassen och tjänareklassen, då
liksom nu den talrikaste i samhället. Emellertid kunde
äfven en så högkonservativ rättslärd som Blackstone i
midten på 1700 upprepa teorien om den allmänna
rösträtten till parlamentet. »Underhuset borde, säger han,
» om det blott tryggt kunde, väljas fritt genom alla
medborgares, äfven de lägstas, röster. Om det vore sannolikt,
att hvarje man kunde gifva sin röst fritt och utan inflytelser
af något slag, då borde, enligt frihetens sanna teori och
äkta grundsatser, hvarje medlem af samhället, om än så
fattig, ha en röst vid väljandet af de representanter, i
hvilkas vård är anförtrodd förfogandet öfver hans
egendom, hans frihet och hans lif.» Detta var således den
britiska konstitutionens anda. Men huru var den i
värkligheten beskaffad i afseende på »frihetens äkta
grundsatser»? I hvilken mån var underhuset en värklig
folkrepresentation?
Vid samma tid som de mindre jordägarna beröfvades
sin rösträtt (hvilket skedde, emedan parlamentet ansåg,
att de stora godsägarna hade alltför stort inflytande på
valen), undergingo äfven köpingarnas och städernas
representation en försämring. Liksom vi tidigt höra de svenska
valkretsarna besvära sig öfver alltför täta riksdagar,
hvarvid de måste underhålla sina representanter, så hade äfven
Englands städer under medeltiden visat sig sätta litet
värde på sin representationsrätt. Följden hade blifvit, att
genom kungliga bref eller på grund af själftagen makt
rätten att utse representanter för en mängd städer och
köpingar fallit i händerna på stora jordägare, slutna
församlingar af borgare (t. ex. »borgerskapets älste») eller
på öfverhetspersoner, precis som vi uti Sverge ännu vid
frihetstidens början finna städernas magistrater göra anspråk
på rätten att utse representanterna i borgarståndet! Detta
missförhållande rådde oaktat smärre ändringar i fyra hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
