Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Aristokratiska reformsträfvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARISTOKRATISKA REFORMSTRÄFVANDEN.
17
tande i grefskapen, handelsinträssen i de större städerna,
» och köpingarna besitta olika slags valrätt och äro utsatta
för olika inflytelser, på en ort från en stor jordägare, på
en annan från en klubb, på en tredje från en folkmassa».
Och allt är »blandat tillsamman», så att icke mycken afund
kan finnas mellan de olika inträssena. Vidare framhåller
Russell, att upplysta män af alla klasser alltid funnit väg
till parlamentet; de kunde alltid »etablera ett inträsse» i
en valkrets, där »utan mutor» (tillägger han försiktigt),
invånarna behöfde en man med förmögenhet för att
understödja sina offentliga institutioner och för att uppmuntra
allmänna rörelsen genom att spendera sin inkomst.
Slutligen lägger Russell vikt på, att ägare till valköpingar
rätt ofta skaffade män af talang plats i parlamentet.
Man ser af denne ledande whigstatsmans yttrande
tydligt, att whigs alls ej önskade gifva underhuset en
förändrad karaktär. Förmögenhet, lärdom och förstånd måste
alla tagas i betraktande, sade Russell under en
reformdebatt, och systemet med de ruttna köpingarna, där
kandidater kunde » etablera inträssen» var honom så föga
motbjudande, att han i samma anförande betonade, att 100
platser borde reserveras åt de mindre köpingarna, som
böra representera nationens allmänna inträssen gentemot
de särskilda ortsinträssena»; jordägareinträsset skulle
bibehållas vid makten och lordernas inflytande hällre ökas än
minskas. Whigs vägrade således bestämt att gå in på
den demokratiska teorien om att en folkrepresentation
betyder en representation af antal. Pitt i sina reformdagar
bekämpade 1783 allmän rösträtt såsom stridande mot
konstitutionen, som skapats af förfäderna »i deras visdoms
fullhet och som bildats för styrelse af fria män, ej af
slafvar». Och whigledaren Fox säger 1793, att »hur
mycket han än blifvit misstydd ute bland allmänheten, så
funnes det icke i kungariket någon mera stadig och afgjord
fiende till allmän och universel representation än han själf» .
Så såg den aristokratiska reformvänligheten ut; whigs
önskade endast en så pass långtgående reform, att
underhuset gjordes mera oafhängigt af regeringsmakten och
lorderna, hvarigenom det skulle sättas i stånd att utöfva
en kraftigare kontroll öfver statsförvaltningen. Det
whiglagsförslag, som äntligen antogs år 1832 gick därför
ingalunda direkt demokratiens ärenden. Lagen beröfvade,
Verdandis småskrifter. 103.
2.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
