Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den engelska demokratien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENGELSKA DEMOKRATIEN.
37
1774 af den store politiske tänkaren Burke i hans tal till
sina valmän i Bristol:
» Eder representant har,» sade han, »att gifva eder
icke blott sin flit utan sitt omdöme, och han förråder i
stället för att tjäna eder, om han offrar det åt er mening...
Parlamentet är icke en kongress af sändebud från olika
länder och fientliga inträssen... Det är en rådplägande
församling af en nation med ett inträsse, det allmännas,
där icke lokala önskningar och lokala fördomar böra
vägleda utan det allmännyttiga... Ni välja en representant,
men då ni valt honom, är han icke ledamot för Bristol
utan ledamot af parlamentet. »
Att trots Burkes auktoritet delegationsprincipen ej
tidigare, än nu skedde, blef en rådande faktor i Englands
politiska lif, berodde därpå, att äfven de filosofiska
radikalerna vid nittonde århundradets början ogillade de så
kallade imperativa mandaten. Ännu 1845, under
förberedelserna till spannmålstullarnas afskaffande, kunde sir
Robert Peel förklara, att denna fråga vore för viktig att
hänskjutas till valmötenas afgörande. Nu har dock
delegationsprincipen blifvit den segrande, och just öfvertygelsen
om en frågas vikt förmår en engelsk regering att inhämta
valmännens mening därom; uraktlåtenhet i detta afseende
skulle leda till regeringens störtande. Dock får detta ej
fattas så som den engelske parlamentsledamoten skulle
afstått från att »gifva sitt omdöme» åt behandlingen af
landets angelägenheter. Det är en sak, att den valde icke.
känner sig såsom oafsättlig ämbetsman utan alltid
förnimmer, att hans makt beror på valmännens förtroende, så
att han tager hänsyn till deras önskningar, ibland med
sin djupare inblick i dagens frågor ledande dem till en
bättre uppfattning af lägets kraf, ibland i stora
principfrågor, däri hvarje vaken medborgare redan tagit parti,
hällre nedläggande sitt mandat än röstande mot sina
valmäns tydliga önskningar. Det senare är blott en
konsekvens af den erkända grundsatsen, att västerländska
nationer måste regeras i öfverensstämmelse med folkets vilja
och är ingen orimlig konsekvens, ty i stora frågor, där
åsikterna ofta äro vidt skilda från hvarandra, kunna
vanligtvis goda skäl finnas å ömse sidor utan att motståndarna
låta öfvertyga sig af skäl, som gå deras önskningar emot;
endast tiden kan utvisa hvem som har rätt. Men en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
