Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den engelska demokratien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENGELSKA DEMOKRATIEN.
39
organisation kallas, har den konservativa organisationen
nu blifvit fullt ut lika demokratisk som den förra. Den
liberala landsorganisationen är märkvärdigt nog af senare
datum, men dess kärna var den 1867 genomförda
organisationen af staden Birminghams väljare efter amerikanskt
mönster. Valkretsens liberala väljare bildade en
valmansförening (association»), men för att enligt det
demokratiska idealet låta hvarje valman komma fullt till sin rätt,
uppdelades kretsen i »wards» eller distrikt, där hvarje
liberal valman hade en röst till utseende af en
wardkommitté, hvilken ingick i en för hela kretsen gemensam
kommitté. Det är wardkommittéerna, som ombestyra
bokföring och kanvassning (utfrågning och öfvertalning af
valmän vid personliga besök) och som utlysa möten inom
distriktet, och de stå i ständig beröring med valmännen.
Den nuvarande kolonialministern Chamberlain lyckades
1877 organisera större delen af landet efter Birminghams
mönster och sammanföra alla sålunda bildade liberala
valmansföreningar till en landsorganisation. Dennas årsmöte,
sammansatt af representanter för de olika
valmansföreningarna, hålles i tur och ordning i landets städer. Ett eller
annat tusental delegerade plägar därvid närvara. En mindre.
representation är den stora generalkommittén» af några
hundra medlemmar, som sammankallas till behandling af
särskilda frågor. Sammankallande myndighet är den
värkställande kommittén af federationens aflönade tjänstemän
samt högst 20 ombud för valmansföreningarna.
Organiserandet af partierna har gifvetvis med fört en
stor förändring i Englands politiska lif. Denna angifves.
tydligt af Chamberlain i en tidskriftsartikel 1877, där han
försvarar sig mot påståendena, att han infört »amerikanska
metoder» i den engelska politiken. Det är inte längre
rådligt, säger han ironiskt, att söka tillförsäkra en ledig
parlamentsplats i en stor valkrets åt en kandidat, hvilken
uppställts af några få herrar, som icke gjort något annat
politiskt arbete än att subskribera till valkostnaderna.
Detta är den stora förändringen: den rike subskribenten
har förlorat sitt inflytande, som öfverflyttats till de
anspråkslösa medlemmarna af wardkommittéerna, där hvarje
arbetsam och nitisk partimedlem kan vinna plats. Men det är
en helt annan anda i de engelska partiorganisationerna
än i de amerikanska. Partiprogrammen beslutas icke i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
