Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
werkan på dem, också icke hafwa någon liflig
känsla för ljufware njutningar.
Den angenämaste njutning, hjertat i
Ensamheten finner, förskaffar bildningskraften.
Den rörande blicken af en skön natur,
skogarnes skiftande grönska, bullret af en forssande
ström, löfwens sakta skakning, foglarnes sång
och ett intagande fjerran, hänrycka så helt och
hållit själen, och bringa dess krafter i en så
liflig rörelse, att alla wåra tankar förlora sig
i känslor. Anblicken af en angenäm
landsbygd skänker oss de ljufwaste känslor, och
lemnar efter sig ädla och dygdiga tänkesätt; alla
werkningar af en tjusande bildningskraft.
Bildningskraften gjuter öfwerallt behag
och rörande skönhet, när i allt, hwad oss
omger, råder frihet och lugn. Huru gerna
nekar man sig ej werldens rusiga nöjen och flyr
stojande sällskaper, när man känner sig böjd till
den philosophiska melancholie, åt hwilken man
i Ensamheten så gerna öfwerlemnar sig.
Ömsom wäckes en helig rysning och en ljuf
hänryckning genom skogarnes dystra dunkelhet,
genom rysligt hotande bergsklippor, och genom
mångfalden af de majestätiskt höga föremålen,
som i en leende landsbygd med de skönaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
