Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 176)
En berömd Engelsk Författare säger, att
Ensamheten wäcker, wid första anblicken, fasa
hos oss; emedan allt, hwad som medförer
begrep om saknad, är rysligt, men tillika skönt,
såsom ödsliga ställen, mörker och stillhet. 3
Schweitz, och i synnerhet wid staden Bern
hafwa Alperne, fjärran ifrån, ett nästan otroligt
utseende af pragt; men närmare synes mig
hwarje bild, de wäcka i min själ, hög och
förfärlig. Denna slags storhet, som gränsar til
oändelighet, förtjuser ögat på afstånd. Gifs
något härligare, än att fjerran betragta den
oafbrutna kädjan af dessa oräkneliga berg, se
dessa ofanteliga på hwarandra uypstaplade
stenmassor höja sig glänsande öfwer skyarna. Det
angenäma afbrott, hwarunder ögat uphämat
föremålen, mildrar intrycket, och gifwer denna
wilda bergskedja mer tjusande behag, än
förfärande höghet. Deremot ser ingen känslig
själ för första gången, på nära håll, dessa berg,
utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
