Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 183 *
ceneralens bekännelse, och redan smickrade
sig största delen med att kunna förlåta honom.
Fskade landsmän, sade Generalen, I weten
att jag i fyratio twå år tjent Konungen af
Frankrike; I weten, och många af er, som woro
med mig, hafwa dertill warit wittnen, huru
många gånger jag gFått sienden till mötes, och
huru jag, i mången slagtning, förhållit mig.
Jag ansåg hwar och en af dessa dar, som hade
den warit den sista i min lefnad. Men jag
försäkrar er här inför den Gudens ansigte,
som wet allt, som hör mig och som är allas
wår Domare, att jag alldrig gått emot
fienden med ett samwete, så lungt, så rent och
oskyldigt, som jag i denna dag är färdig att
gå emot döden, om I dertill ansen och
dömmen mig skyldig; emedan jag ej tillstår en
otrohet, som jag icke begått. Den wärdighet
hwarmed Generalen sade detta, den stämpel
af sanning, han bar, stillade hopen, och han
blef frälst. Men han aflägsnade sig med sin
maka genast från denna Canton. Hon geck
in i ett Nunn-Kloster beläget i Cantonen
Uri, och han lefde twenne år som Eremit i
en grotta. Under tiden skingrades hans
lansmäns förbittring emot honom; då han åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
