Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1267 ]J)
majestätiskt stingra sig genom leende och
frugibara ängar, under det att Rufs, på ena sidan,
och längre nedanför, Limmat flyta till, och
wänligt förena sig med henne. Yå detta
sköna, blomsterprydda fält såg jag den
Konungjliga Ensamheten, der Keysar Albrecht den
förste, många Österrikiska prinsar, Tyske
Furstar, Grefwar, Ridders- och Adelsmän, alle
af Schweitzarne slagne, fredligt hwila
tillsamman. Framför mig låg den långa dalen,
der man ser ruinerna af staden Bindonissa *)
der jag ofta satt försänkt i stilla betragtelser
öfwer förgängligheten af all mensklig storhet.
Bakom denna härliga trakt höjde sig på
leende kullar åldriga slott, och längre bort
begränsades horizonten af de höga ach
praktfulla Alperne. Midt under beundrandet af
dessa stora scener sänkte sig sjelfmant mitt öga
ned till den djupa dalen som låg wid mina
fötter, och hwilade utöfwer min lilla
födslostad. Jag betraktade hwarje hus, och hwarje
fönster på mitt eget. När jag nu betänkte
fordna och närwarande känslor, samt gorde
1*) Vindonissa war en mycket stor och starkt befäst
stad, Romerska Keysarnes wapenylats emot
Tyskarnes infall. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
