Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 204)
en jemförelse emellan dem, sade jag till mig
sielf: hwarför inskränkte sig min själ, på ett
sådant sätt, midt ibland så många ämnen ill
stora tankar? Hwarför tillbragte jag der den
sköna, klara winteren så ängsligt? Hwarför
oroade mig der en så ständig ledsnad, olust
och harm; då jag likwäl nu wid dessa
intagande föremål ingen ting annat känner, än
käklek och lugn, förlåter alla skäfwa omdömel,
och glömmer alla lidna oförrätter? Hwarföt
är denna lilla, wid mina fötter,
sammanträngda hop af memiiskor så orolig, så oenig?
Hwatför är den redlige så föragtad? Hwarför å
den befallande så stor, och den lydande så
liten? Hwarför är man så feg och slafwisk?
Hwarför gifwas så få menniskor, som känna
sig sjelfwe och sitt egit wärde? Hwarför s
den ene så stolt, och den andre så krypander
Hwarföre, med ett ord, råder bland warelsa,
som af naturen äro lika, så mycken högmod
och afund; då likwäl foglarne bland dessa
buskar, utan åtskillnad, sätta sig på en gren
tilsammans, och förena sina röster till Skaparens
lof? Då steg jag alltid lugnare och förnöjdare
ned ifrån mitt berg, bugade mig djupt fbr
min stads Öfwerherrar, räckte wänligt handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
