Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(205)
åt alla mina medborgare, och behöll denna
lykliga sinnesställning, till dess jag, bland
menniskorna, åter förglömde de höga bergen, den
leende dalen och de fridsamme foglarne.
Landtbygdens stillhet fredar oss för allt
det, som bland menniskohoparne gjorde wår
ledsnad; förwandlar ofta de bittraste qual i
milda känslor, och meddelar en förtjusning,
en tillfredställelse, som man i städerna icke
känner. Naturens lugn lärer det fördärfwade
hjertat att tillintetgöra sine skadlige böjelser;
gör oss sagtmodige, ömme, wälgörande,
upprigtige, förtrolige; styrker oss i hwarje god
föresatts, om wi blott med wishet lede wåra
passioner, och wår utswäfwande phantasie ej
ådrar oss ett sjelfwållat lidande.
Något swårare är allt detta i den
Ensamhet, staden medgifwer. Det synes wäl
wara lätt, att äfwen der instänga sig i sin
kammare, och tillsluta ögon och öron för allt det,
som omger oss. Men få menniskor kunna
härtill öfwertala sig; ty tusen ting i wårt hus
afbryta wår eftertanke; tusen widriga
händelser på gator och i sällskaper störta wår gamla
wishet från thronen; och, på detta sätt,
öfwerwäldigas hjertat af ängsliga och oroande kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
