Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 200)
stora. Der behöfwer han ej hwar minut
frugta, att blifwa nerkörd af de förnämas
equipager, eller skymfad af den fräcka lasten,
som anser sitt adels diplom eller sin kassakista
ensamt lemna honom rättighet att ostraffad
göra det.
Men äfwen i Paris, så wäl som i alla
andra städer, kunde den, som älskar lugnet och
ensamheten, lätt undgå dessa känslor, om han
lefde i harmoni med sitt hjerta, och hans
nerper ej woro förslappade; ty just derigenom
blifwa wi en kastboll för alla otyglade begär.
Med swaga nerver retar och misshagar oss allt.
HAfwen med en swag kropp skulle, midt i
sällskaps-hwirfwelen, och bland de
oangenämaste föremål, wåra dagar fredligt bortflyta,
om wi blott egde frid med oss sjelfwe. Wåra
passioner äro de milda windar, hwarmed
menniskan skulle föra sin julle öfwer lifwets ocean.
Passionen ensamt sätter själen i rörelse; men
när den stormar, kommer skeppet i fara, och
siunker. Blott ett brottssligt medwetande icke
plågar oss, så fördrar man lätt ledsamheter
och bekymmer. Man förgäter snart det
förslutna, bygger ej på framtiden sitt hopp,
grubblar ej öfwer sitt tillstånd, som kanske är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
