Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 208)
godt, och blott kunde wara bättre; ehuru det
alltid är bättre, än wi tto. Tillfredställelsean
ligger ei i föremålen för wår önskan; ty ofta,
efter att hafwa erhållit dem, äro wi lika
misnöjde. All förnöjelse har sin upprinnelse från
oss sjelfwe; härflyter ifrån den alfwarliga
wiljan, att söka och lära känna det goda, od i
någon mon, kunna njuta det.
För att i ensamheten winna detta
oskafbara lugn, är ej tillfyllest, att man med sium
förwåning ser allt det, som faller oss i ögonen,
Den som i ensamheten wille lefwa lycklig utan
arbete, och en godkänd och faststäld
lefmodsplan, skulle snart blifwa lika missnöjd med
landet, som med staden. Han gjorde bättre,
om han hela dagen huggde wed i stället fht
att gå spysslolös i stöflor och sporrar. Nen
den, som, i den djupaste ensamhet, oafbrul
arbetar och werkar, blir härigenom tillfreds
med sig sjelf, och werkeligen lycklig.
Detta lugn skulle Petrarcha funnit i su
ensamhet, om han ej beständigt suckat efter sun
Laura. Konsten, att beherrska sig sjelf, förstod
han fullkomligt. ”Jag uppstår, sade han, wid
midnatten; går ut i dagningen; studerar hå
ö fälten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
