Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 210)
war kär. Hans hjerta saknade lugn; och lugn
är, som Lavater säger, wilkoret för all lycka,
för hwarje god handling.
Blott man sysselsätter sig, så finner man
ro i den tomaste öken. Kejsaren på Japan
förwiste sådane store män, som föllo i hans
onåd, till ön Fatsisio. Utmed stränderne är
denna eljest obebodda ö af en förfärande högo.
Den har ingen hamn, är ofrugtbar, och si
otillgängelig, att både de landsflygtige och de
tillförda lifsmedlen måste, genom ett windspel,
upphissas. Dessa olyckliges enda sysselsättning
på detta dystra ställe består deri, att de fön
färdiga sidentyger inwirkade med guld af dem
högsta skönhet, som derför alldrig säljas iil
främlingar. Hos Keysaren af Japan wille
jag wäl icke falla i onåd, men jag tror likwäl
att på ön Fatsisio råder mer inre lugn, än
hos honom och i hela hans häf.
Alltt det, som kan gifwa själen en enda
gnista ro, bör anwändas. Utan att der
försska underhålla en ewig eld, måste man blott
söria för, att den sista gnistan alldrig utslocknar,
Då finner man den ro på landet, som
förgäfwes sokes i städerne; och njuter den lyga,
som werldsmannen ej känner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
