Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(211)
Fåfängt bemödar man sig att framte ett
enda erempel af någon förnäm och stor man,
som wid sina lysande måltider suttit så förnöjd,
som Rousseau wid sitt tarfliga bord? ”Jag
återkom, sade Rousseau, ifrån mina ensamma
promenader med långsamma steg, något matt
hufwud, men med förnöjdt hjerta. Wid min
hemkomst tog jag mig en angenäm hwila, blott
sysselsatt med de intryck, föremålen gjort på
mig, utan att tänka, inbilla mig, eller göra
något annat, än öfwerlemna mig åt blotta
känslan af mitt tillstånds lycka och lugn.
Framför mitt hus fann jag min spis tillredd, och
åt med god appetit. Ingen bild af slafweri
och undergifwenhet störde den wälwilja, som
wänligt förenade oss alla. Min hund war
ej min slaf, men min wän; wi hade alltid en
wilje, utan att han war underkastad min.
War jag om aftonen glad, så war det ett
bewis, att jag tillbragt dagen allena. Helt
olika war jag till mods, när jag warit i sällskap
med någon; sällan war jag då tillfreds med
andra, och alldrig med mig sjelf; om aftonen
alltid knotande och stum. Min hushållerska
gorde den anmärkningen, och efter den tiden
war jag uppmärksam på mig sjelf, och fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
