Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 212)
ven alltid rikti. Sedan jag ändteligen gjort
några omgångar i min trägärd, eller sjungt
wid mitt clawer, fann jag i min bädd en
hvila till själ och kropp, som war hundra gån
gor ljufware än sjelfwa sömnen.”
Naturen och ett lugnt hjerta äro ett långt
skönare, långt härligare tempel för Gudomen,
än Peterskyrkan i Rom, och Paulikvrkan i
London. De wildaste ödemarker witna om
Guds oändelighet, och Hans närwaro helgat
hwarje enslig kulle, på hwilken ett fredligt
och rent hjerta inför Honom frambär sitt
offer. Hwar wi äro, läser Han i wår själ, hwa
wi äro, hör Han den bön, som från
upprigtga hjertan sändes till honom. Gå wi hit el
ler dit, uppåt eller nedåt, så kunna wi ei
uppsöka ett sandkorn, som ej bär stämpeln af
Hans magt. Men wi fime inga ställen, sam
snarare uptända wår andagtseld, än de lyck
liga bygder, der hjertat på en gång
hänrytes af det skönaste och högaste i naturen, oh
alla wåra föreställningar bortsmälta i känssot
af beundran, kärlek och ro.
Alldrig påminner jag mig, utan med den
ljufwaste rörelse, den höga och sköna syn hwaraf
iag år 1775 njbt, då jag, en wacker dag, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
