Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 219)
de, hälsas han af turturdufwornes kuttrande,
och foglarnes morgonsång, hwilka sofwa med
honom i ett nära intill beläget rum.
Morgonens första, och aftonens sista
timmar äro endast egnade och tillhörige honom.
Alla de öfrige uppoffrar han åt det stora
antalet af sjuka och plågade, kwilka dageligen
komma att rådfråga honom. Hans
wälgörande kallelse upptar hela hans lif; men den
utgör ock glädjen och sällheten deraf. Alla
bergsboerne från Schweitz och de som lefwa i
Alpiske dalarne skynda till honom, och söka
förgäfwes uttryck för att tillkännagifwa sin nöd
och tolka sin erkänsla; hwar och en tror att
Doctoren ser och wet allt; med noggran nhet
och uppriktighet beswarade hans frågor; med
uppmärksamhet lyssna de till hwarje ord, och
samla alla hans råd såsom guldkorn, samt gå
sluteligen bort fulle af längtan, tröst, hopp och
goda föresatser, liksom hade de lemnat deras
biktfader i eremitkojan. Kan man wäl tänka
sig, att, efter en sådan dag, något skulle brista i
den lycka, som denne mensklighetens wän
njuter? O, nej, omöjlist ikel Hwilken liuf känsla
skall ej genomströmma hans själ, då en
okonsttad och öppenhjertig bondhustru, som bäfwat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
