Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 220)
för sin mans dagar, träder in i bans
kammare och, i det hon tacksamt trycker hans hand,
utropar: ”min man, min herre, war wäl sjul,
då jag sist war hos er, men på twå dagar
har han blifwit mycket bättre. Ackl hwad jag
är er förbunden, min gode Herre!” Denne men
niskowän känner hwad en Konung måste
känna i den stund, han gör sitt folk godt.
Sådan är den trakten af Schweitz, der
en af wår tids störste Läkare bor, Doctor
Hotze, Läkare och Filosof, hwars widsträkka
kunskaper, djupa omdöme, och myckna
erfarenhet sätta honom i bredd med mine båda
wänner, Tissot och Hirzel. Yå detta sätt shn
rinna alla dessa hans enformige och lyllige
dagar. Det är wäl sannt, att han endasst
äger, twenne timmar af dagen ledige, hwilla
han kan kalla sine egne; men de öfrige helgar
han åt en mängd af olycklige, som hwarje dag
komma till denna paradisiska landtbygd, för att
hos honom söka lindring i sine plågor. Hans
werksamma och kraftfulla själ hwilar alldrig;
men i hans hjerta bor en himmelsk hwila, en
hwila, som ännu ingen funnit innom
Konungars borg. Likwäl kan hela werlden njuta
samma sällhet, om ock man icke skulle bo i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
