Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C( 221 —
så stön nejd, som min kära Doctor Hotzes
Richtenschweil, som i Capuciner klostrets wid
Albano eller som wid min Konungs halaks i i
Wiyndsor.
Hwar och en, som icke frågar efter mer
än hwad han äger, är lycklig. En sådan
sällhet winnes lätt i Richtenschweil på stranden
af güricher sjön; men man finner den äfwen,
lättare än man tror, i det rum, der jag
skrifwer denna bok öfwer ensmheten, och der jag,
i sin års tid, en dast sett några usla tak, och
spetsen af ett gammalt kyrktorn.
Men för att fullkomligt njuta denna
sällhet och detta lugn, måste de hafwa deras
uprinnelse från hjertat, då dygdens utöfning
alltid blir med dem förenad. Huru öm och
god blir man ej wid en ren och klar källa,
eller efter en ljuf sömn i skuggan af ett
löfrikt träd. Lugnet i naturen föder lugn i wårt
hjerta, ty ibland menniskor behöfwer man mer
fly sig sjelf, än andra. Då man är i frid
med sig sjelf, är man i frid med hela werlden.
Med lugn i hjertat betragtar man, från en god
sida, alla menniskor och ting. I
landsbygdens stillhet lärer man, alltid intagen af blott
angenäma känslor, att älska menniskorna. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
