Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 222)
hela naturen ler emot oss; då wårt hjerta
ssdar af wälwilja, fattas oss ej något amat
än ett hjerta, som delar den med oss.
Husliga lycksaligheten är derföre i mida
och känslofulla sinnen oändeligen större på
landet. Europas mest lysande Håf kumna ej
uppwäga denna lycka; deras toma förnöjelser
skulle blifwa en usel ersättning för den
munnens förlust, som man ryckte ur skötet af en
lugn landsbygd, och förde, emot sin wilja, u
i Konunga borgen „ der man hela dagen blst
spelar och gjäspar; har och orsakar ledsnoa;
afundas och hatar; smeker och smädar hwarn
andra *).
Endast på landsbygden återlifwas wån
förfäders sanna glädje, kärlek, redlighet oh
enkla seder. Rousseau gjorde derföre
ssadsboarne denna upprigtigt sanna påminnelse:
*) Fru von Maintenon skref till Fru von Caplus-
ifrån Versailles: wi lefwe här ett besynnerligt
lif. Wi affectere snille, artighet och
uppflningsgåfwa, och wi ege intetdera. Man soelar,
man gjäspar, man wäcker ledsnad, man arbetar
på hwarandras skada, man hatar, man afundas,
man smeker, man tadlar hwarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
