Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
é 224)
göra den till en kedja af nedslagenhet, förbltt
ring och tårar. :
Dumhet, som har an seende och
nynetblir merändels alltid skadlig och farlig, emedan
den will göra allt så litet, som den är sjelf
emedan den ger alla ting falska namn; och
anser hwarje dödlig just för motsat sen af de,
han är; korteligen, emedan dumhet kallar del
swarta alltid hwitt, och det hwita swart. Fria,
upprigtiga och rättskaffens menniskor måste,
om de wilja undgå den ansedda dumhetess
förtryck, känna alla dess ränker och dolda
snoror, äfwen så wäl som räfwen hos Saad,
en Indiansk Fabelskrifware.
Någon såg en gång en räf hasigt
sprintill sin kula, säger Saadi; och frägade honom,
bwarthän i sådan hasl? Har du begådt något
ondt, och frugtar, att man derför skall straf
dig? Nej, swarade räfwen, mitt samwete
förebrår mig ingen ting; men jag hörde Jägarne
säga, att de gerna wille fånga en Kamel, som
de kunde föra med sig. Nå, hwad angåt
det dig, du är ju ingen Kamel? Gode Gud,
sade räfwen, förträffeliga hufwuden hafwa
alld fiender. Om någon wisade mig för Is-
* garne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
