Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 232)
sällskap; der sönderbryter hon alla wanans
och det egenmäcktiga slafweriets fjättrar; der
kan hennes förstånd alltid fritt tänka, och
hennes hierta sorglöst öfwerlemna sig åt sina
känslor.
Fru von Staal ansåg det för en stor
irring, att man trodde sig fri wid håfwet, der
man, wid sina minsta handlingar, måste wara
uppmärksam på hundra olika saker, der man
alldrig wågar yttra en fri tanke, der
tänkesätten ständigt måste rätta sig efter allt det, som
omgifwer oss, der en hwar som nalkas oss
tycktes hafwa rätt, att sätta oss på prof;
korteligen der man alldrig eger sig sjelf. ””I
ensamheten, sade hon, är man ej slaf af andra;
den första bekantskapen med mig sikf Fnidå
jag i bastillen.”
Frie själar äro äfwen så litet födde till
Kammarherrar och Öfwerhofmästare, som
wåra Fruntimmer till Nunnor. Håfmannen
frugtar alla dem, som äro omkring honom;
han är alltid på lur, quäljes oupphörligt af
gnagande misstankar, men behåller derunder
alltid en glad och nöjd min, och smickrar den
redlige med den illskefulle, emedan han icke wet
hwilken af dessa, han en gång kan behöfwa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
