Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 236)
Påfweliga håfwet, och sielfwa detta
utswäfwande håfs efterdöme werkade denna böjelse hos
honom. Han tillbragte en stor del af dagen
med sin klädsel. Alltid hade han en hwit
klädning; och den minsta fläck derpå, ja blott en
fåll på orätt ställe gjorde honom högst ledsen.
Man såg honom alltid med nätta och wäl
formade skor; de woro ock så trånga och
obequäma, att det till slut skulle blifwit honom
omöjligt att gå, om han ej ansett för bätre, att
såra Damernas ögon med sina skor, än
förderfwa sina fötter. På gatorna undwek han
sorgfälligt hwarje wind, icke för det han
frugtade att förkyla sig, utan för det att den
skille bringa hans hår i oordning. Men en
långt högre och eldigare kärlek för
witterhet och dygd, uppwägde alltid hans
böjelse för det wackra könet. För att behaga
Damerna, skref han alla sina poemer på
Italienska, och betjente sig endast af de lärdas språl
till alfwarsamma och wigtiga föremål; likwäl
war han, oagtadt wärman af sitt
temperament, mycket kysk. Med afsky ansåg han
hwarje utswäfning. Ånger och wämjelse åtföljde
derföre genast äfwen det kortaste nöje, som
han med könet tillåtit sig. Han war högsl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
