Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 2370
förtretad öfwer, att han icke war känslolös.
”:Jag wille häldre wara hård, som en sten,
sade han, än ständigt plågad af så retande
böjelser.” Bland de sköna fruntimmerna i
Avignon gåfwos dock nåara, som sökte eröfra
petrarchas hjerta. Förförd af deras behag,
och hänryckt af lättheten, att bli lycklig hos
dem, gjorde han nästan allt, hwad de wille;
men kärlekens oro och qual afskräckte honom
så derifrån, att han undwek dem. Förrän
han såg Laura, war han wildare än en hjort;
och ändå hade han i sitt tre och tjugonde år,
om man skall tro honom, ingen ting att
förebrå sig i sitt uppförande. Gudsfrugtan,
föreställning om döden, kärlek till dygden, hans
religions grundsatser, frugter af en ö6m moders
uppfostran, woro hans skydd jmot de klippor som
ständigt hotade honom. Lagfarenheten war då
för tiden det enda medel, att göra lycka wid
Påfwens håf; men Petrarcha hade en liflig
afsky för detta medel, och förkastade det. Han
hade wäl någon tid, förrän han kom i
andeliga ståndet, wisat sig som Advocat, och
lyckeligen utfört några processer. Men derföre
gorde han sig sedermera förebråelser. *”J
min ungdom, sade hanj lade jag mig på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
