Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 247)
sluteligen den helige Fadren; begär nu sielf,
hwid du önskar.” Twå månader derefter
skref Petrarcha till en af sina wänner:
hwarje upphöjelse förekommer mig misstänkt,
emedan jag derjemte ser fallet. Bewiljar man
mig denna lockliga medelmåtta, som jag mer
wärderar, än guld, och som man låfwat mig;
så emottar jag den af allt hierta och med
erkänsla; men will man gifwa mig en wigtig
tjenst, så afslår jag tillbudet, afskuddar mig
okct, och söredrar armod för twång.”
En Engländare frågar på något ställe:
uhwarsöre äro inbyggarne på de rika
slätterne i Lombardiet, der naturen så slösat sina
skatter, ändå ej så rike, som bergsboerne i
Schweitz? Emedan frihet har på menniskors
lycka en mildare inflytelse, än solsken och
Zephyrer; den betäcker de torra klipporna med
frugter, uttorkar det ofrugtbara och skadliga
träsket, kläder ängarne med en angenåm
grönska, gläder landtmannen, som med
tillfresslällelse ser sitt uppwerande slägte förökas.
Friheten har öfwergifwit de sköna fälten i
Lömbardiet, och råder nu i Schweitz.
Det är poetisk entbust iasm, men allt
detta är werkeligt i Uri, Schweitz, Unterwalden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
